Tingeling [en annan sorts fe]

Jo.

Jag har pillat klart nu.

Flytt it is.

Jag sitter här nu och funderar på en bloggflytt.

Jag har tom öppnat en blogg på blogspot.

Så nu sitter jag och pillar och trixar.

Hahaha.

Fyller i menar jag.

Jag kan ju inga trix.

Min stora tanke är väl att jag ska ha tuffa bakgrundsbilder och enkäter och såna där finfina saker som alla stora bloggare har.

De har ju så fina.

Hur gör de?

Betalar de nån att göradet åt dem?

Jaha.

På så vis.

Jo, men jag pillar vidare då.

Det brukar gå efter ett tag.

Jag har äntligen hittat

The Badlinne!

Om man som jag varit gravid och ammandes tre ggr,

ni känner säkert igen er,

så är det inte så jäkla kul att sitta på filten och hålla in magen eller föralldel ligga ner i en såpass schysst ställning att alla skinnveck flyter ut platt.

Visst, badlinnen finns det.

Men om man då ammat sönder de små nassarna så att det nu, om man inte är tjock då, bara är två slappa rynkiga skinnpåsar kvar?

Enda fördelen med att vara tjock förresten.

Men som sagt.

Om man då inte har sillisar så behöver man ju lite mer hjälp på traven med tyndlagen och formen än ett platt linne.

Kupor.

Hitta en en kupa i badlinnen på Ellos, HM, Stadium eller Intersport.

Gör det.

Det gör man inte.

Så i dag.

Lyxade jag mig och gick in i en liten jävla butik.

Som en lucka i väggen liksom.

Å där hängde det.

Jag såg direkt att det var potential i det.

Gick in, tog min storlek, provade och det satt som gjutet.

Jag blev jag igen.

Jag betalade 299:- och det var värt vartenda öre.

 

Näe.

Jag kände nu att jag bara lessnade.

Jag önskar att köpet av vår gård och ombildningen till bostadsrätter går igenom så att vi får det där jävla lånet.

Så att vi kan sälja den här skitlägenheten och flytta.

Vi har bara kollat på hus och radhus i närheten.

Eller kollat.

Suktat.

Men nu känner jag bara att vi lika gärna kan flytta till Huddinge.

Eller Enköping.

Det finns tyvärr inget som håller mig kvar.

Canada.

Format C.

Jo, just det.

Satt ju ute i solen med granntanten.

När jag kom in så skulle jag bara kolla in mina fräknar som jag trodde att jag fått.

Men jag hade nog bara fått rynkor.

Kanske är tajm att sluta med tvål, vatten och HTH.

Finns det någon som har nåt schysst tips på rynkkrämer?

Jag ska bara börja lite trist med att redogöra för min söndag.

Vaknade kl tio, vilket bara berodde på att jag ställt mobilen på väckning.

Nej, jag gjorde inget roligt i går.

Men jag fick en spontandejt med Richard Gere kl tolv.

Kom inte i säng förrns halv tre.

I alla fall.

I väg till handbollen med Trean.

Som höll på extra länge för att det var  fotografering.

Sen hem och ut på gården med kaffe och granntant.

In.

Putsa fler fönster.

Räckte ju inte med de jag putsade igår.

I dag var det ju strålande solsken så det dåliga samvetet tillät mig inte att strunta i de andra.

När jag ändå höll på så rensade jag hallen och hallgarderoben på vinterkläder och vinterskor.

Det blev väl inte så jättemycket bättre, men.

Lite?

 

Det jag ville komma fram till var att jag har varit så duktig i dag så jag hällde upp ett glas vitt.

Lite kontinentalt sådär.

 

Det som från början skulle vara en tjejkväll,

blev en födelsedagsmiddag,

som blev ingenting,

som blev en idé till en vinkväll,

som blev en filmkväll med ungarna i soffan,

som nog blev bäst.

 

I dag hade jag och tjejerna shoppingdag i Farsta.

Efter att jag putsat fönstrena såklart.

Vi shoppade showkläder.

Till alla dansuppvisningar de ska ha.

Tiptop-tjejer har jag.

Och så köpte vi vårskor till Trean.

De Reeboken hon egentligen ville ha var alldeles för stora, så vi köpte ett par vanliga vita sneakers.

Och så pimpade jag upp dem.

Jag är faktiskt jävligt nöjd.

Kanske ska sadla om och fixa en egen tv-show?

 

Jag anser att vi borde återinföra den.

Vilket fint väder vi har!

Tror jag.

Jag ser inte ut genom mina fönster.

Jag tror inte att någon ser in heller.

Nackdelen med vårsolen är att man måste putsa fönster.

Fan.

Jag har ju inga förhoppningar om att bli nån cheerleader.

Men man kan väl göra stretchövningar ändå?

Det känns jobbigt.

Allt detta med Engla.

Jag blir alldeles tårig när jag börjar prata om det.

Jag kan inte ens tänka på det.

Jag såg i tidningen i dag att Ettans kompis föräldrar skrivit och spelat in en låt till/om Engla och sorgen och glädjen över henne.

Jag såg att Sus hittat den.

Följde hennes länk och lyssnade på den.

Och kunde inte lyssna klart.

Jag vill bara skjuta allt detta ifrån mig.

 

Trean vill inte se på Nyheterna längre.

Eller gå in på vår startsida på internet, Aftonbladet.

Hon skriver lappar och strör omkring sig som handlar om mördaren.

Och mår fruktansvärt dåligt.

Ettan är en god vän och har ringt och skrivit brev till sin vän som sörjer.

Det är inte det enklaste att veta vad man ska säga till en människa i sorg.

Jag menar.

Om vi har dessa tårar.

Vad har då de som stod Engla nära?

Ettan ska bli cheerleader.

Eller.

Hon står i kö för att få börja i en cheerleadergrupp.

Medan hon väntar stretchar hon på parketten.

Jag tror att hon kommer knäcka de andra tjejerna som gått på Hammarbygymnasterna sedan de var tre.

Lätt.

 

   

 

   

 

Å sen tillkommer allt annat då.

Såsom smörgåstårtor, ciabatta, frallor, räksmörgåsar, rostbiffstallrikar, landgångar, salladsbuffé, potatissallad

och alla beställningar till kunder som innefattar kallskurna bufféer, smörgåstårtor och ja, i princip allt vi tillverkar...

 

När jag kommer hem är jag värd ett glas rött.

Man skulle ju kunna tro att det första vårtecknet på våran gård,

efter tulpanerna och alla andra blommor då så klart,

är att grillarna åker fram.

Men nä!

Här åker vindunkarna fram.

Mammorna som inte synts till på hela långa vintern tycker plötsligt att det bästa som finns är att vara ute med sina barn.

 

 

"Nu är våren kommen, nu är våren kommen!"

 

 

Det ringer på mobilen.

- Hej, det här var tanten från SVT.

- Hej tanten!

- Jag ville bara börja med att säga att Ettan är jätteduktig, alla barnen är duktiga, men vi vuxna är inte så jätteduktiga. Vi har spräckt tidtabellen. Kan Ettan filma i morgon också?

Finns det någon förälder som vill behålla tonårslugnet som vågar svara nej på en sån fråga?

 

Jag får alltså vänta med att korka upp fredagsvinet och glatt ta en kvällstur till Värtahamnen i morgon också.

Hur många procent får managern?

Och kan man få betalt i dunk?

 

 

Mina Reebok har gått sönder.

På insidan.

Det kan bero på att jag drar på mig skorna utan att knyta upp dem.

När jag satte tyngder på fötterna dröjde det nog inte mer än tjugo minuter innan jag fick skavsår.

Det var en vecka sen.

I morse gjorde det så ont så jag bestämde mig för att plåstra om blåsorna.

Men som hos alla barnfamiljer så bor det ett plåstertroll här med.

Vi hade bara Spiderman-plåster i ministorlek kvar.

Vilken tur för mig! =O)

 

Nu släpper jag denna bloggen fri!.

Fri för alla att läsa.

Varför fängsla en vild fe som denna?

 

Jaha.

Det löste sig med duschen.

Det är ju elitseriefinal.

På fel kanal såklart.

Nu har jag bara smörgåsproblemet kvar då.

Jag har precis tryckt i mig chili con carne med grönsallad.

Men jag vill ha en stor fet macka.

Ni vet.

Bondbröd, en tjock skiva, med en halv centimeters lager Bregott och fyra tjocka skivor Herrgårdsost.

Det vill jag ha.

Två såna mackor.

 

 

 

Så kommer man hem från träningen.

Helt slut.

Helt kanonröd i fejset.

Helt jättesvettig.

 

 

Innan jag åkte hemifrån hade jag lagat klart maten så att det bara var för min kära lilla familj att sätta sig vid dukat bord.

Man kan ju tycka då att på tre timmar hinner man äta, diska, duscha och göra läxor.

Ja.

Nästan.

Men vi spar duschen tills morsan kommer hem.

Helt jättesvettig.

Alla tre ungarna skulle duscha också.

En i taget.

Och det är ju viktigt också.

Tvåan har inte duschat på jag vet inte hur länge, fick säga till honom på skarpen i går.

- I morrn mamma, i morrn mamma.

Och jo, det är ju i morrn.

Ettan och Trean ska bli filmstjärnor i morrn.

Eller, Ettan ska vara statist i en ungdomsserie och Trean ska provfilma för en långfilm.

Då måste man ju vara fräsch.

 

Jaja.

Jag får duscha efter Grey's.

Och somna på blöt kudde.

Som vanligt på onsdagar...

12:45 slocknade allt.

Det blev kolsvart och knäpptyst.

Knäpptyst i 30 sekunder.

Sen kunde jag inte hålla mig längre.

Jag var tvungen att gallskrika i låtsas-panik.

Kollegan var då tvungen att skratta så hon kissade på sig.

Fortfarande helt knäpptyst.

Tänk nu på att den butiken jag jobbar i är en av de största i Aldriglandet, förutom MAXI-butikerna då.

Nåt borde ha hörts.

Men det var som om hela tiden frös.

Alla började väl viska eller nåt.

Då det gått tre minuter och jag och min kollega lyst varandra med mobilerna, kunde jag inte hålla mig igen.

- Saaankta Luciiia!

Jag tror att det bara finns två personer med bra humor på min arbetsplats.

Så eftersom ingen reagerade sprang vi ut i delikatessen medan jag skrek:

- Det är kriiig!!!

- EMP!!!

- Hallå?

- Är det bara vi kvar???

Kollegan bara asgarvade.

Våra arbetskamrater hade då varit seriösa och sprungit till kassorna för att stoppa snattare och lugna övriga kunder samt sprungit till entréen och stoppat nya kunder från att komma in.

Min första impuls var ju: Gå hem! =O)

Sedan insåg vi ju att vi inte kunde det eftersom vi hade beställningar på frallor till hundra personer.

Bredda frallor.

Det var bara att tända värmeljus och leka medeltidsmänniska.

En timme senare kom strömmen tillbaka.

Damn.

 

Lagade mat innan jag skulle dra till träningen igår.

Så att det bara var för de andra att sätta sig vid dukat bord när de kom hem.

Jag fick lite bråttom.

Och tjongade in med skallen i kryddskåpets dörr.

Eller.

Med tinningen.

Det var så jag såg stjärnor.

Men bråttom som jag hade var det bara att börja springa till tunnelbanan.

Halvvägs kom jag på att jag glömt busshäftet.

Det var bara att springa hem igen och sedan kuta ännu fortare tillbaka.

Tinningen/ögat bultade och svullnade upp.

När jag kom fram till FS kollade jag mig i spegeln.

Schysst blåtira, bula och sår.

Jag ser helt misshandlad ut.

Antingen var det därför alla glodde på mig.

Eller så var det helt enkelt för att jag var så jävla bra.

Hahaha.

 

Ingen var intresserad alltså?

Och nu är det försent.

Nu luktar jag smultron.

 

Hur gott luktar man på en skala om man jobbat i ett kök en hel dag där stekt-strömmings-tillverkning ingått,

gått och tränat efter det,

hoppat över duschen på kvällen, 

jobbat i ett kök en hel dag till

och sedan gått och tränat på kvällen?

Jo, plus två såna där morgonpromenader på en timme, med vikter på armar och ben.

Om ni är intresserade av att veta är ni välkomna på en lukt-stund i kväll kl halv åtta.