Ettan blev bjuden på Gröna Lund tillsammans med kalasbarnet och tre tjejer till.

Hur galet som helst.

Ribban ligger högt nu.

Hur ska man toppa det där kalaset?

En tripp till EuroDisney eller?

Hon var helnöjd i alla fall och hade åkt Uppskjutet, FrittFall och Extreme och alla de andra grejerna flera gånger om.

 

Chefen tittade surt på mig när jag gick hem trekvart innan jag egentligen skulle slutat.

Jag ansåg att jag var värd det.

Han sa inte ens hej då.

Så jag var väl inte värd det då.

Å så får jag höra det av min andra chef på onsdag.

Eller så blir jag inringd tillbaka till jobbet om en timme.

Helt ärligt orkar jag inte bry mig om den där sura minen.

Man ska bry sig om så jävla mycket så jag kräks.

Tänk om och tänk om.

Tänk om alla bara kunde tänka på hur de själva uppför sig i stället för att klanka på andra.

 

Men nu är jag ledig tills på onsdag.

Synd att inte PP är det.

Fast han fick sova hemma i natt i alla fall.

 

I kväll blir det majbrasa.

Vi går dit med ett par vänner och sen träffar vi morsan och farsan där nere.

Det blir lugnt.

Hoppas ni får en trevlig kväll ni med!

I morgon är det Valborgsmässoafton.

PeterPan är inte hemma.

Han har CP-jour.

Det är som hans jobb, fast idioterna ringer och vill ha packningen bytt mitt i natten.

Eller så ringer idioterna och vill att han ska komma och byta glödlampa i källaren.

Mitt i natten.

När jag pratade med honom i morse hade han haft 40 jobb sedan i fredags kväll.

Jag håller på att längta mig fördärvad efter honom nu.

Allting känns jättetråkigt utan honom.

Jag kan typ lika gärna gå och lägga mig.

 

Och vem ska bära hem Treans 1:a pris på Valborgslotteriet i morgon?

Det är så här; Trean tar en lott.

Den lotten är högvinst.

Två år i rad har hon kammat hem det största gosedjuret av alla.

En stor svart panter och en stor varghund.

Tredje gången gillt i år eller?

Vi kommer bli besvikna allihopa om inte våra turgumma vinner.

 

I dag har jag tagit en stavpromenad med Finskan, fikat ute på vår blåsiga gård, rensat ur garderober, tjackat pizza och väntat på och saknat PeterPan.

Klockan nio ska jag, Tvåan och Trean kolla på Spiderman2 och sedan måste jag tyvärr gå och lägga mig, vare sig PP kommit hem eller inte, eftersom jag ska upp fem i morron och jobba.

Jättekul att jobba när alla andra är lediga.

Inte alla, men nästan.

Allt känns skit.

Jag längtar inte ens till majbrasan.

Det brukar vara kul.

Att träffa gamla kompisar och så.

Men.

Nä.

Blä och usch.

Jag längtar till nästa helg då jag får träffa PP...

Nu har jag rensat Tvåans och Treans garderober.

Jag behöver inte shoppa ett skit.

Möjligtvis fler garderober.

Men nu vet jag det.

Om jag struntar i att rensa min så kan jag inte veta att jag inte behöver shoppa ett skit till mig heller.

 

Jag läste på Aftonbladet att man ökar sin förbränning med 40% om man går med stavar på sin entimmespromenad.

Jag gör bergis fel.

I dag har jag värsta projektet framför mig.

Jag ska rensa ur allas garderober.

Slänga urvuxna och urtvättade kläder.

Ta bort vinterkläder/skor och uppdatera vår/sommargarderoben.

Så jag vet vad jag måste shoppa! =)

Visst låter det som en rolig grej att göra på sin lediga dag?

Jag längtar verkligen.

Inte.

Fast å andra sidan kommer det kännas jävligt skönt när det är gjort.

 

Ettan ska på övernattningskalas klockan 11:00.

Det kalaset tar slut i morgon bitti kl 11:00.

Ett 24 timmarskalas?

Hur sjutton ska de där stackars föräldrarna orka med det?

Jag som blir galen på alla snorisar efter knappt 2 timmar.

Verkar lite överambitiöst tycker jag.

Undrar vad de ska göra?

 

Okej.

Jag kollar väl på Spiderman 1 då.

Men bara för att Spiderman 2 går i morgon och för att jag är så jäkla het på 3an som kommer.

Och bara för att det inte händer nåt annat kul just nu.

JätteB med jour tycker jag.

Jag ska se till att PeterPan är sjuk nästa gång det är dags.

Gonatt.

Mitt space är inte tillgängligt just nu.

Det vill nog inte byta låt bara.

För allt annat går att göra.

Utom att byta låt.

Bu.

Eller.

Alltså.

Den är inte dålig.

Men.

I bland vill man byta.

Som nu.

Har typ inget annat för mig.

Märks det att jag är rastlös och inte har nåt vuxet sällskap eller?

Varför har alla andra jättemysigt och grillar och sånt där?

 

Jag vill också gå på Äventyrskalas.

Det var verkligen skithäftigt!

Men kallt.

Det som var så härligt på förmiddagen.

Å så mulnade det på och blev typ nollgradigt precis när jag skulle sitta på en stubbe och se smart ut.

Min Trea blev försten ut på linan mellan tallarna.

Egentligen skulle födelsedagsbarnet varit det, men hon fick klättra ner från tallen efter värsta ångestattacken.

Och så blev det Treans tur.

Och nu vill hon också ha kalas på Äventyrsbanan.

Tvåan ska dit nästa vecka med klassen.

Deras klassresa gick inte så långt.

Men Hellasgården med övernattning, disco, bus och äventyr är nog inte fy skam det heller.

Efter i dag är jag övertygad om det.

 

Har lite ont i skallen i dag.

Patetiskt.

Ensam hemma med en kanna drink liksom.

Vad roligt.

Nu ska jag sätta på mig mina nya, alldeles för trånga gympaskor, som jag inte kan lämna tillbaka för att jag ångrade mig när jag redan skitat ner dem ute på leråkern, och ge mig ut på en hurtrunda.

Inte för att jag vill och inte för att det kommer göra mig smalare.

Men för att jag måste.

Och för att jag i ett svagt ögonblick i torsdags sa att det vore skittrevligt med en morgonrunda på lördag.

Jätte.

Inte.

I går morse blev en kvinna påkörd av en buss utanför mina barns skola.

Hon dog.

Ungarna berättade att tre brandbilar och två ambulanser och en polisbil kom.

Man blir lika chockad varje gång det händer inpå en så här.

Tänk om det varit mitt barn?

Tänk om det är nån jag känner?

Tänk om...

I morgon ska jag ta bussen ut till Hellasgården med Trean som ska på Äventyrskalas.

Det verkar skitkul och hon är jätteglad.

Först  tänkte jag, eftersom PeterPan (som har körkortet och bilen i den här familjen) har jouren och inte kan skjutsa dit Trean, att jag skulle fråga någon annan förälder till ett barn som var bjudet på detta kalas om skjuts till henne.

Men så kom jag på att hon kommer dingla fem meter upp i luften i ett litet rep.

Och om jag inte är där om hon trillar ner.

Då kommer jag aldrig förlåta mig själv.

Så jag får fylla termosen med kaffe och haka på.

Hoppas att det inte är tätskog just där vi ska vara.

Så jag kan sitta på en sten och sola mig lite alltså.

 

Och så hoppas jag att någon plingar på och frågar om det är party här.

Eller att jag typ somnar i soffan snart.

Med dreggel på kinden.

Kannan är typ slut.

Å här sitter jag och dricker en liten drink.

Alltså en kanna drink.

Ungarna är ute och lajjar och PeterPan har jouren.

Meckar med toastopp och sånt.

Alltså.

Ska man bara tränga sig på nån stackare eller?

Typ ta med sig sin lilla kanna och säga hej får jag vara med?

Känns ju skitdumt.

Men är det NÅN som sitter inne en sån här kväll?

Förutom på den här gården då.

Förutom ett par stycken som sitter fint uppradade på sina uteplatser och grillar med släkt eller vänner.

Å vad har man och se fram emot annars?

Talang2007?

Är det bra?

Men vafan.

Jag vill ha typ gårdsfest.

Eller tjejparty på min balkong.

Oj.

Det var länge sedan jag skrev.

Har inte hittat tid till det.

Nu är ju våren här.

Och jag har faktiskt hängt i joggingspåret.

Fast nej.

Jag har inte blivit smalare.

Lika tjock som förr.

Jag hoppas att min förbränning håller på att ladda sina batterier och att det snart säger PANG.

Sa hon med skafferiet fullt av ostbågar och schweizernöt.

Och en kanna med caiprihina i kylen.

Soft.

 

Jo jag har varit på utvecklingssamtal med Tvåan.

Allt var verkligen toppen med honom.

Fröken var typ lyrisk över min lille kille.

Som satt brevid mig och luktade barnsvett och varm sandlåda och med stans sötaste fräknar på näsan.

Som blivit så smal och lång.

Och stor.

Och lärt sig skriva helt plötsligt.

Vi har haft det så jobbigt med det.

Eller vi.

Han.

Jättejobbigt att gå i trean och inte kunna skriva läsligt.

Knappt att fröken kunde tyda.

Men så i höstas så kom jag och fröken överens om att en specialfröken borde sättas in, innan grabben börjar fyran och tappar bort självförtroendet helt.

Tvåan började självklart grina och tyckte allt var fruktansvärt pinsamt och han var sämst i hela världen och allt sånt där.

Så klart.

Kul att trippa i väg till OBS-klassen när de andra sitter och skriver i sina små häften.

Inte.

Men han gjorde det.

Och knäckte koden.

Bokstavskoden.

Så nu funkar det!

När han koncentrerar sig.

Men det är totalt läsbart och man känner inte igen hans nya fina handstil.

Jag måste nästan scanna in en text från i höstas och en text nu så ni verkligen förstår.

Jag är så förbannat stolt.

Ja, nästan tårögd.

Och min lille kille lyser som en liten sol.

Ja, appropå det så kommer jag att tänka på när jag gick i andra klass och var typ en nörd med tejpade glasögon och garntofsar i håret.

Som den teaterapan jag är skrev jag alltid upp mig på klassens timme.

Den första gången jag gjorde det uppträdde jag med en liten sång som heter "Lille prins Sol".

Nån som hört den?

Å en annan gång körde jag nog "Spanien" på fiol.

Efter ett tag bytte jag taktik och blev klassens clown.

Jag tror det var det som räddade mig från att hamna längst ner på poppis-skalan.

Jag var liksom alltid i mitten.

Vad nu allt detta hade med saken att göra.

Inget utav mina barn är nörd eller pinsam på något sätt.

Det räcker antagligen med den stackars morsan de har som avskräckningsexempel.

How to NOT do it, liksom.

 

Nä, fram med caiprihinan!

Äh, vad ljuger jag för.

Den är redan framme.

Ja.

Vad gulligt.

Trean har ju dans på tisdagar.

Då måste PeterPan laga mat.

För jag måste äta middag klockan fem.

Senast fem över fem.

Annars blir jag inte rolig.

Så.

Ja, allt är ju bestämt redan.

Matsedel och allt.

Jag hade lagt köttfärsen i kylen så den skulle vara färdigtinad.

Alltså, han kan laga mat.

Ja, det blir ju inte lika gott som när jag lagar.

Men.

I alla fall.

Maten var klar, det var dukat och fint.

Men han hade kokat spaghetti för typ 20 pers.

Ett kilo rå spagetti hade han hällt ner i 5liters kastrullen.

Som var rågad.

Så nu måste jag skriva om matsedeln för den här veckan.

Få se nu.

På onsdag blir det spaghetti och.

Ja, alla andra dagar också.

Fast det var bra.

Och gott.

Var ute på min skogspromenad med Galningen och Finskan.

Den är så skön.

Man får lite miljöombyte.

Lite skog.

Riktig skog.

Fågelkvitter.

Och terräng.

Inte platt asfalt.

Skitskönt.

Fast jag borde bli smal snart tycker jag.

Märks ingenting på vågen.

Enligt mina kalkyler borde jag gå ner minst två kilon i veckan om jag ska hinna bli smal till sommaren.

MINST.

 

Så hade jag bestämt mig.

Jag var helt beredd på att ta chansen.

Jag skulle börja studera.

Nu efter middagen bestämde jag mig.

Jag gick in i vardagsrummet och sa till PeterPan att nu fan.

Han hade peppat mig hela middagen.

Och jag plockade fram en utbildning.

Två terminer hårdplugg.

Men så kom jag på.

Inkomst?

Studiemedel.

Hur mycket får man ut liksom?

Det är inte ens hälften av vad jag får ut i dag.

Jag har helt enkelt inte råd att studera.

Hade jag varit arbetslös hade det varit en helt annan sak.

Då hade jag kanske kunnat få en utbildning med a-kassa.

Eller vad det nu heter.

Utbildningsbidrag?

 

Jag får helt enkelt försöka hitta en distansutbildning.

Eller börja hora.

Fy fan.

Måndag igen.

Och äntligen fick jag träffa alla trevliga arbetskamrater igen.

Vissa hälsar knappt.

Är sura och buttra.

Men bara mot vissa.

Som typ mig.

Sen skrattas det och skvallras det och has det så det står härliga till.

Sen står de och studerar undertecknad i smyg, tror de, när jag mot all förmodan stannar och pratar med någon.

Det är verkligen mot all förmodan, för det känns fan inte som om jag får.

Det är onda ögat typ.

För det är viktigt vilka man är vän med på jobbet.

Å i dag kom PeterPan förbi så jag gick ut och snackade lite med honom.

Och blev studerad såklart.

När han gick och jag var på väg in igen var ju nån tvungen att säga;

- Värst vad roligt ni hade det då, stod och skrattade och allt.

- Ja-a, sa jag.

Egentligen ville hon väl veta vad vi pratade om.

Eller bara påpeka att man inte får stå och prata privat.

Eller nåt.

Fast frågar jag om det var det hon menade så har jag missförstått allt och det var bara i all välmening.

Sen kors i taket så blev jag medbjuden ut och käka på torsdag.

Men jag var tvungen att tacka nej, för PeterPan går på jouren.

Det trodde hon inte på.

- Jaha, då slapp du följa med den här gången också då!

Vaddå den här gången också?

Sist jag blev tillfrågad var för tre år sedan.

Och då hade jag små barn som inte kunde vara ensamma hemma.

OCh då fick jag alltid inbjudan en kvart innan de skulle gå.

Jag är ledsen om jag var tvungen att tacka nej då.

Det var verkligen med mening.

Jag svarade bara;

- Ja-a.

Som vanligt.

Ja, jag kom på nu att Tvåan har utvecklingssamtal dessutom på torsdag.

 

Fast nu är jag ledig.

Tog en rask promenad hem så jag tänkte faktiskt bara chilla efter middagen i dag.

Nu är det bara fyra dagar kvar till helgen.

Jag ångrade mig.

Jag kan inte kalla Gymma för Gymma.

Jag har ju kallat henne för Galningen hittills.

Det får hon faktiskt lov att fortsätta kallas.

Och Stava...

Nä...

Alltså.

Hon är ju tre äpplen hög så.

Smurfen?

Finskan skulle passa också.

Ja.

Finskan.

De är helt galna.

Om vi tre skulle starta eget fick det bli en cirkus tror jag.

Jag var jätteduktig här på eftermiddagen.

Putsade fönstrena i vardagsrummet och köket.

Torkade av fönsterbrädorna och bakom elementen.

Hängde klart gardinerna i v-rummet och vattnade alla blommorna.

Å så deklarerade jag.

På nätet.

Det var verkligen jättejobbigt.

Mat blev det också som sagt.

Och nu.

Ja, jag vill fortfarande gå på kafferep.

Och så är jag äckligt sugen på chips med dipp.

Och en stor fet ciabattamacka med massa tomat, mozzarella och pesto.

Jag har inget av detta hemma.

Förutom dipp då.

Men då måste jag dippa morot eller popcorn.

Och det är ju inte samma grej.

Fast det är väl lika bra.

Fast jag kommer att trycka i mig nåt annat.

Kanske bäst att jag går och lägger mig?

Eller putsar sovrumsfönstret?

En mumsfilibabba-middag.

Tyckte alla.

Det var lite roligt att laga till den bara.

Viltskav.

Låter ju hur hurtigt svenskt som fan.

Lite sådär samefriskt.

Tills jag kollar på innehållsförteckningen;

Gott blev det i alla fall.