I kväll ska jag som sagt ut och tacka av en arbetskamrat.

Vi blir värsta gänget tydligen.

Bebisen ska med också, mindre kul, men men.

Jag funtar på att inte dricka öl. 

Jag blir ju så jäkla kissnödig.

Så jag missar alla trevliga samtal och diskussioner.

Jag hänger mer på toa än med vännerna.

Så, får man dricka vin på puben sådär?

Och högklackat eller Adidas?

Utsläppt eller uppsatt hår?

Jag vet.

Ni bryr er inte.

Och jag kommer byta om tusen ggr innan jag ger upp och sätter på mig helsvarta kläder och tjorvar upp håret i en tofs.

Det är väl bra att vi inte ska ses förrän halv åtta.

Så att jag hinner göra en människa av den här apan.

Nä, just det ja.

Jag var ju ingen apa.

Som sagt.

Jo, och så har jag ingått en pakt med kassachefen som också brukar spåra ur när det vankas alkohol.

Vi ska ta tunnelbanan hem klockan tolv.

Just precis.

Som Cinde-fuckin-rella.

Men, hon brukar ju också spåra ur, så frågan är vem som ska ta hand om vem.

Kul ska det bli i alla fall.

Nä, men en dusch på det här då?

Ja, fy fan.

Så var den här arbetsveckan äntligen över.

Jag hatar verkligen mitt jobb.

 

 

 

Jag känner mig skeptisk jag.

 

I morgon ska jag gå ut och dricka öl.

En av de roligaste tjejerna på jobbet slutar.

Så vi ska dricka gravöl några stycken.

På söder.

På nåt ställe som heter Patrick's.

Det ska bli kul.

Men tråkigt att hon slutar.

Jag vill också sluta. 

Å så blev klockan halv tre och jag fick stämpla ut och börja mitt riktiga liv.

Så skönt.

Gick hem, hämtade cykeln och börnade in till Söder.

Duktig mjölksyra när jag kom fram till Friskis.

Men jag var så laddad med negativ energi som ville ut och bli positiv så det var bara skönt.

Här skulle gympas!

Kommer in i salen.

In glider gympaledaren.

En äldre man, ska vi säga att han såg ut som 70 men säkert bara var runt de 50 med solarieskadat skinn, med sina röda gympabrallor uppdragna så hårt att man såg hela paketet.

Ja, den manliga motsvarigheten till kameltå kan man säga.

Ja.

Ja, han var ju glad.

Men det behöver inte alltid vara bra. 

Vilket det inte var enligt min åsikt i dag.

Några äldre kvinnor, läs 50-60, tyckte att han var väldigt rolig och skrattade gott och högt åt honom under hela passet.

Men jag ruttnade efter halva.

När vi skulle springa omkring planlöst i salen med armarna ovanför huvudet och böjda knän.

Jag känner mig inte som en babian och vill inte leka babian heller.

Här har jag släpat mitt feta arsle till ett gym fast jag helst vill gå ner 30 kg innan jag visar mig för folk.

Här vill jag gympa på ett värdigt sätt.

Jag vill gärna ha roligt, men roligt i en gympasal för mig är att rörelserna håller ett stadigt flow, det är bra variation och schysst musik, att jag känner vad jag tränar och att ledaren är tydlig i momentbytena.

Roligt i en gympasal för mig är inte att planlöst springa omkring och leka babian.

Att stå och skaka tutte medan ledaren går omkring och kollar in alla i salen.

Eller låtsas att vi är svanar under ett klassiskt stycke i stället för att koncentrera stretchen.

Ja, jag skulle kunna fortsätta.

Jag kommer inte gå på hans pass fler gånger i alla fall.

Gubbe.

Om vi klarar av det här med jobbet bara innan.

AAAAAAAAAAAARRRRGGGGGGGGGGGHHHHHHHHHHH.

Ok? 

I morgon är det dags för gympa igen.

Och jag har skavsår på både hälarna och ovansidan av fötterna.

På stortå-benet.

Härliga saftiga blåsor.

Jag typ haltade hem.

Det var tur att romerna inte stod och väntade på mig för jag hade nog inte klarat av att springa ifrån dem.

Och alla rottweilers fick knipa igen bajshålen i stormen.

Jo, men det ska bli kul.

Fast jag funtar på att ta tunnelbanan och skippa cykeln.

Är jag en lat fettsäck?

Ja.

Jag vet.

Jag ska cykla. 

 

Nu har jag suttit på Facebook hela eftermiddagen och försökt hitta gamla vänner.

Kommer knappt på några.

Och när jag gör det så finns de inte där.

Eller så har de väl antagligen gift sig och bytt efternamn.

Eller så kommer jag inte ihåg deras efternamn alls.

 

Så jag har tre vänner.

Starkt jobbat.

Alla andra där har typ femhundra.

Känns som om det är roligare att lägga energin här. 

 

 

Underlig och läskig

och på jobbet går det inte heller bra.

Nu är han tio år.

Lillgrabben.

För tio år sedan var det en strålande varm sensommardag.

Veckan innan hade jag suttit ute på öppna förskolan och målat korgar hela dagarna, medan Ettan lekte i sandlådan.

Allt gick så bra, fast ont såklart, och efteråt fick jag den där kicken alla pratar om.

Jag var pigg och uppe på benen och fixade och åkte hem samma dag, han föddes ett på natten och jag åkte hem på morgonen.

Han såg ut som en liten farbror.

Hade långa schimpans-armar och jättelika händer.

Och var så söt.

 

Efter jobbet sprang jag hem och fixade ihop tårta, så när ungarna kom hem från skolan hade vi kalas för honom.

Han fick kastspö och rulle, drag och tafsar och låda till dem, en fotboll och en Simpson-dvdbox.

Det är svårt med den här mellanåldern.

I bland leker de med leksaker, men mest inte.

Och de vet inte riktigt vad de ska önska sig.

På ren rutin stod Bionicles med på önskelistan.

Fast han liksom inte leker med det så ofta längre.

Vi köpte fiskespöt på eget initiativ.

Och det var ju klockrent.

Han blev sååå glad!

 

Nu sitter barnen och kollar på Simpsons och jag ska snart börja stuva makaroner.

Ingen träning i dag.

Jag gick ju en timme i morse.

 

Åh, jag har en vän på facebook.

Wee... 

Nu måste jag sova.

För i morgon är det en ny dag.

Sonen, Tvåan, fyller tio år!

Och han ska få fiskeutrustning, en Simpson-box och en fotboll.

Och köttbullar med stuvade makaroner till middag.

Och tårta såklart.

Och torsdag den 6e september blir det laserdome-kalas!

 

Men nu skulle jag ju sova!

 

 

Så har jag också gått med.

Vi får väl se hur intressant det kan vara då.

Hur sjutton hittar man vänner där?

Jag har aldrig gått i highschool eller college ju...

Fattar noll faktiskt.

 

Jag längtar faktiskt till hösten.

Vi har ju inte haft någon sommar att skryta om så då känner jag att vi lika gärna kan gå över i höst.

Soliga sensommar-dagar och tidiga höst-dagar.

Lite kalla, men klara.

Hög luft och kall näsa.

Kofta.

Kanske en mössa och vantar.

Byxor.

En frisk doft av döda löv.

Förmultningsprocess.

Bort med det gamla, bana väg för det nya.

Regniga kvällar i soffan med kaffe, bullar och TP.

Och filtar.

Våran bröllopsdag.

Och såklart våran Halloween-fest.

Å så fyller jag år.

Ja, jag gillar faktiskt hösten.

Och är nog inte höstdeppig egentligen.

Som sagt, bara less på en del människor.

Men nu ska vi ju in i våra stugor i alla fall.

Så då blir man ju av med det problemet!

Fan vad hösten är bra! =O)

I morse stod vågen på 80,8 kg!!!

Hajja!

Det är 1,7 kg ner!!!

Ey!

Det börjar hända grejer!

Käkade två ägg med kaviar till frukost och tog sedan min entimmes morgonpromenad.

Till lunch åt jag sallad med bla kyckling, sojabönor och keso.

Efter jobbet gick jag hem och hämtade cykeln.

Å så cyklade jag in till Friskis&Svettis Ringen och tog ett medel-pass.

Å så cyklade jag hem igen.

Det känns i benen nu. 

Å till middag fick jag inte köttfärslimpa med kokt potatis och brunsås.

Inte för att jag inte förtjänade det, men jag fick två objudna middagsgäster som barnen släpat hem.

Å då räckte inte härligheterna till mig.

Så jag käkade sallad med avocado och sojabönor.

Nu, blir det kaffe och data.

Sitta och fnula.

För det har jag förtjänat!

Så var den här helgen över.

Det gick snabbt.

Å nu är det jobb i en vecka till.

Jag känner mig lite nedstämd.

Dels för att PP har jouren och knappt är hemma.

Å så känns det så knasigt med en del grannar.

Som om jag liksom inte är med längre.

Ja, jag har ju skrivit lite om det, och det är ju inte så kul för er att läsa om...

Å jobbet då, såklart.

I morgon kommer min kollega tillbaka från sin semester.

Vilket innebär att min höga arbetsbelastning sjunker.

Men.

Ja.

Mitt liv känns sugigt bara.

 

Självklart finns det ljusglimtar också.

Vänner som lyser upp höstmörkret som små tomtebloss.

Träning som jag tror börjar ge resultat snart.

Och min man och mina tre fina ungar.

Och vi är alla friska och krya.

Jag är ju en lyckligt lottad kvinna.

Jag vet det.

Tog med ungarna till Historiska muséet i dag.

Stod inte ut med all tristess.

Så vi kollade in den nordiska mytologin på utställningen "Odens öga", var med på den stora arkeologiska ingrävningen, bakade bröd, gjöt tennsmycken, kuddbrottades på stock och vandrade genom forntiden och vikingar.

Hade jag inte haft barnen med mig hade jag kunnat vara där hela dagen och strosat runt och läst om allt intressant.

Men det tycker ju inte de är så kul.

 

Hämtade ut mina nya aerobicskor på posten så nu blir det friskis-gympa för hela slanten den här hösten.

Snygga som satan var de, svarta Adidas med orangea ränder.

 

Nu ska jag steka fläskkotletter i min ensamhet.

Tjing.

Är du lite lullig?

Varit på kräftskiva?

Här får du en skön avslutning på kvällen:

 

  

Bättre än så här kan det knappast bli.

  

Det var ju jätteroligt.

Att sitta och lösa korsord i mörkret.